SK4WV
Västerdalarnas Amatörradioklubb VARK

50 MHz
Vi har nått målet! 


Ur klubbtidningen VARK 2005


2004 var sjätte året som SK4WV var med och fajtades i SSA:s 50 MHz-test.
Årens resultat har allt sedan starten legat på en hög och bra nivå för klubben. Resultaten 1999-2003 ser ut så här:

1999    Plats 4
2000            2
2001            5
2002            2
2003            3

År 2004
År 2004 kan utan tvekan utnämnas till det mest dramatiska. Vi hade under lång tid ledningen i totalresultatet. Ju närmare årets slut vi kom desto mera ökade spänningen. När vi äntligen kunde läsa slutställningen var det med en stor lättnad - SK4WV stod överst på prispallen. Orsakerna till det lyckade resultatet anser jag vi kan finna bland fyra viktiga faktorer som jag tänker beröra.

1. Testtekniken
Under årens lopp har testtekniken förbättrats bland oss som deltagit. Mixen anropa/lyssna är bättre. Tidigare blev det lite för mycket att ratta och lyssna. Visst ska man lyssna, men jag tycker det är viktigt att komma ihåg att under den tiden är vi borta från bandet för de som önskar kontakt med oss. Tänk om alla skulle bara lyssna!? Tiden mellan QSO och nytt anrop har förbättrats - här anser jag att man måste hänga på direkt annars kanske man mister ett möjligt QSO.

2. Väderobservationer
Bandet är dött! Idag hörde jag inga stationer söderut osv. Visst känns uttrycken bekanta?! Vädrets inverkan på testerna gjorde sig gällande. SM4UEC/Pelle började kolla väderkartor före testerna. Vi fick då en bättre koll på åt vilka riktningar vi kundes tänka få större möjligheter för QSO.

3. Testaktiviteten

Det spelar ingen roll hur bra teknik man har om man inte är aktiv. Det är, om jag inte minns fel, bara en testmånad som inte körts under flera år. Den gången gick testen på julafton.

4. Bra QTH

Sist men inte minst måste vi känna oss stolta över vårt fantastiskt fina QTH på Hunflen.

av SM4ULL/Leif

50mhz.jpg
Några av årets testdeltagare: fr v SM4SCG, SM4UEC, SM4EFE, SM4ULL



Månadstest på 50 MHz
av SM4ULL


Ur klubbtidningen VARK 98

För min egen del har jag svårt att finna drivfjäder för att köra tester. Jag känner att jag vill ha ut någonting mer än bara en kort rapport och 73. Vad är det då som driver en människa till att sitta fastklistrad vid en radio och köra tester - flera dagar i sträck? Det kan ju knappast vara pengarna som driver i detta fall. Är det kanske att få läsa sitt resultat när det ståtat högt uppe i resultatlistan? Kanske är det så enkelt att det är faktiskt bara kul. Förmodligen är det väl det sista alternativet. Jo, nog är det så.

Jag hade länge funderat på att i alla fall köra en enkel test. De vanliga månadstesterna för kortvåg verkade vara ett möjligt försöksobjekt. De pågick ju bara under en timmes tid. Trots att jag flera gånger intalade mig att köra den blev det inte så.

Under 1997 köpte klubben den fina Kenwoodtransceivern med tillgång till 50 MHz. TIV, Bengt och jag hade pratat en del om att varför inte försöka köra en månadstest på 50 MHz. Lagom lång tid. Bara några timmar, en tisdagkväll i månaden. Sagt och gjort. Vi tog reda på vad som gällde för testen med rapportering, loggföring mm. Det visade sig också att Sven-Erik, SCG var sugen att prova.

Tisdagen den 25 november åkte vi upp till Hunflen. Laddade med termosar och fikabröd. Sven-Erik var där något i förväg och hade redan hunnit få upp riktantennen vid klubbstugan. Optimismen var inte alltför stor. POB, Per som kört många tester tidigare ansåg att man får vara nöjd om man kan få 8-10 QSOn totalt. Testen började kl 19, svensk tid. Vi började innan för att lyssna och anropade även en del. Helt dött! Jaja, testen hade ju inte börjat tröstade vi oss med. Kl 19 och en stund framåt var lika död trots både anrop och avlyssning. Kl 19.20 fick vi napp! Då svarade SM4HEJ, Sven-Olov från Grums. Två minuter senare körde vi LA9DI. Isen var bruten! Vi började sätta upp ett mål - minst åtta QSOn. Kl 20 körde vi OF1MM från Finland, ett avstånd på 446 km. Vi hade också börjat höra att det fanns en CW-station igång. Den låga entusiasmen att sätta sig bakom manipulatorn och köra var rörande lika från oss tre. Jag bet över och körde första CW-stationen vid halvniotiden, LA4LN. Sven-Erik utsåg sig själv till levande rotor. Han hade lokalkännedom och visste skillnad på norr och söder. Vi hade stora problem att köra i riktning mot SM6 eftersom vi då drabbades av en stark störning som låg över S9. Teorier har framlagts om var störningen kommer från men har inte kunnat fastställas.

Vårat mål med åtta stationer passerades och när vi avslutade vid 23-tiden hade vi kört 11 stationer. Vi hade då skrapat ihop 5968 poäng. Vi kände oss både nöjda och trötta. Men framför allt hade vi fått mersmak. Fördelar med testen är att flera operatörer får användas samt både SSB och CW får köras och sammanräknas. Ju fler som ställer upp som operatörer, desto bättre. Då kan vi vara ändå mer alerta under testen.

Testen körs fjärde tisdagen i varje månad. Kl. 19-23 svensk tid. Det kan eventuellt också hända att vi försöker åka snöskoter upp till klubbstugan för att köra testen.

SM4ULL/Leif


SK4WV hemsida