SK4WV
Västerdalarnas Amatörradioklubb VARK

Historien om en antenn
eller
Mina mödor i granens topp
av SM4UKC


Ur klubbtidningen VARK 94

På hösten -92 bestämde jag mej for att nu ska jag upp med en antenn. Men hur ska det gå till? och med 20m höga träd runt omkring mitt lilla hemman så såg det onekligen dystert ut för en nybörjar-amatör att få köra lite på 2m. Men efter många vändor runt på tomten funderande, så gick min blick till en stor och fin gran som såg något sånär klättervänlig ut. Sagt och gjort. Fram med en stege, såg, och friskt mod. Men redan efter 5-6 meter så undrade jag om det verkligen var riktigt klokt att ge sig in på nånting så dumt, kom på att det var det nog inte och klättrade vidare. Jag kan tala om att dels var jag väldigt rädd när jag satt där på 15-16 m höjd och måttade var jag skulle såga av toppen, dels kom jag på att det var många år sen jag skulle ha slutat att röka.

Nåväl, fick av toppen utan att få den i skallen och måttade in för ett par fästen för maströr runt stammen, tillverkade något som skulle föreställa fästen och Iyckades få dit dom, 2st med ca 2 m emellan. Upp med ett rör och på med vattenpasset, det lutade nästan obegränsat åt alla håll. Efter ett flertal modifieringar av fästena så blev det till sist hyfsat rakt. Fick fram en gammal rotor som kanske inte räckte till för det här men vadå, man får ta vad som finns.

Antenner då? Jo valet blev 2st Vårgårda 9 elementare som skulle sitta en bit ovanför varandra, och hur jag fick dit dom har jag förträngt, men dit kom dom. Det är nämligen väldigt vingligt att hålla 3m rör med 2st antenner sittande på, ovanför huvudet och försöka få fast det på en rotor, samtidigt som man sitter fastspänd i toppen på en gran som gungar så fort man rör sig.

När jag klöst ner ur trädet och stod där och försökte få mina ben att lyda mej igen, så såg jag att det var många meter kvar innan krattorna kunde se bort till horisonten, så det blev till att skarva på mer rör under rotorn för att få upp den rätta höjden. Nu hade jag jobbat med det här i 2 veckor och kände mej onekligen nöjd med resultatet, men det såg aningen vingligt ut med 16m träd, 5-6m rör, rotor och 2st antenner på ytterligare 3m rör, eller som nån sa "horrät spektakel". Innan det blev vinter hann jag även tillverka ett 4-stack med dipoler att köra på den vertikala biten med, och dom sattes upp under rotorn på maströret. Relän för antenn växling och preamp, kabel av alla möjliga sorter kom också upp.

Känslan av att kunna höra så mycket så långt bort var obeskrivlig och suddade ut alla kommentarer som jag fått under tiden i granen, för glada tillrop och käcka kommentarer är något som inte saknas när man håller på med nåt sånt här.

Som alla vet kommer det blåsväder med hösten och så även det här året, jag vågade inte ens titta ut förrän det lugnat ner sig, och se det höll.., men efter några blåsväder till, så började maströret krokna ganska duktigt på ett ställe strax ovanför träd toppen. Tillverkning av en mojäng att rikta röret med och stagning av detsamma gjorde att det blev som nytt.

Februari -93 kom det en riktig storm som definitiv knäckte röret för all framtid. När jag tittade ut på morronen efter, så hängde antennerna rakt utanför fönstret. Mitt fina maströr såg ut som en slokande tulpan i första frosten, med 90 graders böj precis i höjd med grantoppen.

Upp i granen igen och såga av röret varvid antennerna när dom hade landat på marken, såg ut som vad som helst, utom antenner. Iväg till närmaste handlare och beställa rör utan att snåla på dimension eller godstjocklek.

Jag måste säga att jag nog inte trodde att rör 8m 76X3 skulle vara så ruggigt tungt, men jag orkade inte ens marklyfta det. Som tur är har jag en vinsch på granen att hissa upp tunga saker med annars vet jag inte hur det skulle ha gått, fick upp rör o rotor snyggt o prydligt.

Antenn gjorde jag av dom gamla på så vis att jag tog den som såg bäst ut av dom, riktade upp den och skarvade på alla direktorerna från den andra krattan. Med hjälp av ett hyfsat antenn-beräkningsprogram till datorn gick det att få fram längder o avstånd på pinnarna. När allt var klart så hade jag en 1Om lång sak som tog upp halva gården i utrymme. Vill minnas att jag stängde av gården för biltrafik med en bom över vägen så att inte någon skulle köra på krattan. En hjälp-bom fick också tillverkas för att staga upp den klena bommen på vårgårda 9:orna. Det blev bommen ifrån en gammal 3 elementare för 27Mhz.

Nu skulle den "bara" hissas upp och fästas på rotorn, och det var väl inte så enkelt som det låter. Men med hjälp av två man som höll ut den från alla grenar med snören, så kom den dit till sist, lyftes upp så högt det gick och sen skulle det provköras. Det visade sig ganska snart att antennen var så lång, och rotorbromsen så svag, att när jag släppte manöverknappen till rotorn så fortsatte den en bra bit till och när det började blåsa lite grand så kunde den vrida sig ett kvarts varv och det kändes lite tungt.

I stort sett ett år gick det innan rotorn lämnade in, gav upp hoppet, eller hur man nu vill kalla det, sönder gick den iallafall, med följd att antennen kunde snurra som en propeller när det blåste lite. Tillverkning av nåt som kunde vrida och som var tillräckligt stabilt för att tåla lite påfrestningar blev sysselsättningen i väntan på våren -94. Precis som vanligt när jag ska göra nånting själv så blev det "herrejösses" modell på den nya rotorn, det är väl i och för sig bra, den håller ju, men vikten blev som vanligt högre än jag tänkt mej. Det bidde en 1 m hög fackverksmast-bit av järn (man måste tänka på vikten), med fäste för rör nertill och glidlagrat roterbart fäste för maströret upptill, utväxling med grov motorcykel kedja (det ska ju hålla) och en vanlig rotor som drivning.

Med hjälp av en YL som kanske inte är intresserad av radio, men i varje fall accepterar det, kom den nya rotorn på plats så fort som snön tinat av grenarna så det gick att klättra upp. Tyvärr så vågade jag inte hissa upp hela arrangemanget lika högt som det var från forsta början, men antennen sitter på ca 21 m över marken och det verkar fungera fullt ut.

VHF-testen nu i april var provkörning för det hela, och jag kom ända ner till nord-Tyskland, så det funkar så det räcker åt mig. Summan av det hela då?. Jo det var ett helsickes jobb för så lite, men å andra sidan måste jag tillägga att det känns väldigt kul att komma iväg en bit. Sen kan det alltid diskuteras om just 2-metern är ett bra band att satsa på med dom begränsningar som finns med räckvidder och sånt, men det är ju som tur är upp till var och en att avgöra det. Personligen tror jag att det mer är känslan av att ha grejor att köra med, än viljan att köra radio som fick mej att dra till med nånting dylikt. Och vem vet det kanske gäller fler än mej...

CU de ÄSSÄMFÅRJUKÄJSI


Tillbaka