SK4WV
Västerdalarnas Amatörradioklubb VARK

SM4EFE's
minimemoarer


Ur klubbtidningen VARK 97

Här kommer en berättelse som handlar om min väg till radiohobbyn.

Det hela började när jag gick på högstadiet och en av mina kusiner fick en 27 MHz handapparat av sin morbror. Jag fascinerades storligen av detta med radio. Vi satt och lyssnade om kvällarna och kunde höra diverse stationer som snackade runt Järna och Vansbro. Det blev något "QSO" då och då med morbrodern som också hade en apparat. Efter ett tag tordes vi även prata litegrann med andra också, hi.

Så småningom, när jag kommit till Landstingets musikskola i Falun (16-18 år) fick jag min första egna apparat. Det blev en Lafayette HB-23. Under den tiden gick jag ofta till biblioteket och lånade div elektronikböcker. Satt och läste om kvällarna och försökte förstå hur det hela fungerade. Speciellt minns jag hur lång tid det tog innan jag förstod hur en transistor fungerade. I lägenheten där jag bodde fanns en radio med div KV band. Lyssande en hel del på alla stationer runt om i världen som sände på svenska.

När jag sedan hamnade i Stockholm på Musikhögskolan (18-21 år) hade jag naturligtvis med HB-23'an och satte upp enkla inomhusantenner för att lyssna på trafiken. Hemma under helger och lov var det däremot diverse experiment med antenner av olika slag. Såväl riktantenner som rundstrålande. Under denna tid vaknade intresset för amatörradio. Jag skaffade en konverter från Josty-Kit med vilken man med en vanlig FM radio kunde avlyssna antingen 80 MHz eller 160 MHz banden beroende på val av ett antal komponenter. Minns att jag tyckte det var ganska häftigt att lyssna på 2m repeatertrafiken i Stockholm.

När jag vid tidigare tillfälle mönstrat i Karlstad hade jag varit på telegrafitest. När jag slutade skolan i Stockholm var det dags att rycka in som telegrafist på I13 i Falun (21 år). När jag kom till regementet visade det sig att man just slutat med telegrafiutbildningen och alla som uttagits till telegrafister i stället skulle bli eldledningssignalister. D v s trycka längst framme vid fronten och titta var granaterna slår ner och rapportera tillbaks till avfyrningsplatsen om ev korrigeringar. Detta var inte precis vad jag tänkt mig men det var inte så mycket att göra åt.

Under en helg när jag var hemma hade en annan av mina kusiner hängt upp en säck där han höll på att träna boxning. Naturligtvis skulle jag testa också. Det blev inte många slag förrän jag, med ett hårt dito, träffade snett. Det hela resulterade i smärta och rejäl svullnad. När jag kom tillbaka till regementet efter helgen hade svullnaden gått ner och inte gjorde det särskilt ont heller. Men jag tänkte att jag skulle ha lite nytta av skadan så jag gick till sjukan för att förhoppningsvis slippa ifrån en del aktiviteter. När läkaren fick se och känna på handen skickade han mig direkt upp till lasarettet för röntgen. Resultatet blev - Båtbenet i handen brutet och gips i 3 månader! Försökte få bli kvar som malaj men det gick inte utan de skickade hem mig för att återkomma om "300 dagar". Tur i oturen var i alla fall att jag gjort precis det antal dagar (30) som behövdes för att få tillgodoräkna dem vid återkomsten. Det sista jag gjorde innan jag åkte hem var att, med hjälp av kompanichefen, skriva ett brev till aktuell instans med begäran om förflyttning till telegrafistutbildning när jag åter skulle in i kronans tjänst.

Under konvalecensen samt hösten och vintern som gick utvecklades tankarna på ett amatörradiocert. Läste in teorin och var tillsammans med Stig (KEY) till Falun och gjorde provet. Skaffade en 2m allmodestation (Kenwood TS-700) och började köra. På Orsarepeatern började en telegrafikurs som sändes ett par gånger i veckan. Där följde jag med och hann lära mig alla bokstäver utom tre stycken innan det blev avbrott. Minns inte anledningen riktigt men tror att det blev något trassel med utsändningarna.

När jag så småningom, efter att först ha blivit kallad vid fel tidpunkt, ryckte in i lumpen igen hamnade jag på S1 i Uppsala (22-23 år). Befattningen var nu telegrafist och det hela gällde kortvågstrafik mellan staber på FO, MILO och HQ nivå. Jag fick rycka in 30 dagar efter att de andra börjat och det passade väldigt bra att jag hade tränat telegrafi själv. Faktiskt var jag lite före de andra. Utbildningen var bra och resulterade i att jag lärde mig telegrafi på ett grundligt sätt. Klarade som mest 90 takt vid de prov som arrangerades. Försökte flera gånger klara 100 takt men det lyckades inte trots att det var väldigt nära. Vi fick också syssla med kortvågsstationer och trafik både i fasta och mobila anläggningar. För att vara militärt så var det en mycket bra utbildning och inte en massa meningslöst harvande. På regementet fanns en amatörradiostation (SL5AB) och där tillbringades en del tid men det blev inte så många QSO körda på KV. Tyckte inte att det gick så lätt att köra när jag måste skriva hela tiden.

Direkt efter lumpen var det dags att börja jobba. Fick ett vikariat som musiklärare på Lidingö i två år. Skaffade KV rigg (IC-720A). Satte upp en trådantenn där jag bodde inneboende. Den gick inte något vidare att sända på men jag lyssnade mest. Kände att jag måste träna upp att ta emot i huvudet så jag lyssnade stadigt under en tid på OFFRO-gänget som träffades varje morgon på 80 m CW. Tror att det betyder Old Friends of FRO och i den församlingen ingick bl a Erik Bergsten SM6DGR, Bengt Feldreich SM0GU, SM4GL m fl. Undrar förresten om inte de håller på fortfarande? De körde ganska fort så det var svårt i början men det blev bättre och bättre. Så småningom kunde jag ta emot bra i huvudet och då blev det en helt annan upplevelse att köra egna QSO vilket jag gjorde hemma under helger och lov.

Efter vikariatet på Lidingö fick jag jobb hemma i Vansbro kommun och där har jag blivit kvar. Det grämde mig att jag aldrig klarade 100 takt under lumpen så att jag kunde få telegrafistmärket i guld. När jag fyra år senare åkte in på repmöte blev jag så dålig i nacke och övre delen av ryggen att jag i stort sett inte deltog alls i telegrafiövningarna. Vid andra repmötet efter ytterligare fyra år gick det dock bättre. Klarade lätt 100 takt efter bara en liten stunds träning. Hade inte alls tränat att skriva med penna under 8 år men eftersom jag tränat att ta emot i huvudet gick det mycket bättre att skriva också.

Under hela tiden har det varit tekniken, experimenterandet och byggandet som varit huvudsaken. Trafiken har kommit i andra hand och RX har varit betydligt mer använd än TX. På senare år har en hel del tid använts till att bygga upp klubbens gemensamma utrustningar som repeatrar och packetapparatur.

De amatörriggar jag haft och har är - KV: IC-720A som jag haft sedan jag köpte den ny. 2M: Kenwood TS-700 som jag senare bytte mot en YAESU FT-290R. Första handapparat var IC-02E som senare byttes till IC-24E duobands handapparat. För packet har jag en INTEK-500 och i bilen sitter en ombyggd Gadelius MRG station för 2m samt en Mitsu FM-35 ombyggd MTD station för 70cm. Förutom dessa transeivers har jag ett antal rena mottagare. Bl a en ICOM R-7000 som är en utomordentligt användbar mottagare vid trimning, mätningar och liknande.

I dag har datorintresset tagit över en del av amtörradion men jag hoppas och tror att intresset för att bygga och experimentera med radioutrustningar kommer att bestå för min del. Och jag hoppas att trafiken kommer att ha sin plats också.

73/Henrik


Ett litet förslag till QSL-kort från Bengt Larsson (son till SM4SCT)


Tillbaka