SK4WV
Västerdalarnas Amatörradioklubb VARK

Ett annorlunda radioshack
av SM4SCT


Ur klubbtidningen VARK 97

Alla radioamatörer har väl haft visioner om hur deras idealshack borde vara beskaffat för att ge mesta möjliga tillfredsställelse med hobbyn. Så var det också för mig tills jag fick tillfälle att inköpa en Volvo stabsterrängbil 935 från försvarsmakten. Detta fordon är i nyskick och anpassat just för radiobruk, med 900 W generator och avstörd i alla tänkbara avseenden. Min dröm var också att någon gång få äga ett veteranfordon, en dröm som nu har gått i uppfyllelse och samtidigt kunna förenas med radiohobbyn. Fordonet är 6-hjulsdrivet, diffspärrar på alla axlarna och framdrives av en 115 hästkrafters bensinmotor som vill ha 3-4 liter på milet, därför har jag numer med i aftonbönen om att bensinpriset skall gå ned till två kronor litern.

Stabshytten är mycket mysigt inredd med belysningar i riklig mängd, dieselvärmare för uppvärmningen som jag dock tycker låter litet för mycket för att kunna sova med, 220 V installation i stabshytten för elvärme och kokplatta eller andra utrustningar. Bilen var från början utrustad med bensindrivet elverk, detta följde dock inte med i köpet varför jag har monterat ett på 3 kW. En osfri fotogenkamin har anskaffats för värmebehovet då inte elverket är i gång. Stabshytten var, redan vid köpet, utrustad med 220V- och 12V elcentral som nu har kompletterats med automatsäkringar i en ramp med skenor för bekväm anslutning av apparater av olika slag.

Antennväxel och antennomkopplare har monterats för bekväm skiftning mellan apparater och antenner. En fällbar och demonterbar mast på 12 m har monterats på ordinarie artennfäste bak på bilen och på masttoppen sitter en disconeantenn för 2 m. Strax nedanför sitter en G5RV monterad som fixeras i träd eller på annat sätt. Marschantennen är en hemtillverkad sprötantenn, typ Helix som har ett spröt för varje band och fungerar mycket bra så länge man kommer ihåg att fälla den före viadukter och dylikt. På radiosidan är det väl inte så märkvärdigt, en IC-720A, TS 520 och Ra 200 för kortvåg och för 2 m finns en Kenwood TR-2400. För kommunikation på PR-bandet finns en Zodiak Mini 6. När bilen står på hemma-QTH är den ansluten till husests el och de fasta gårdsantennerna.

Nu skall jag sluta med skrytandet och i stället fulndera på hur fordonet skulle kunna användas i samvaro med klubbkamraterna. Närvaron vid flygfestligheterna i Dala-Järna var ju ett exempel på trevlig aktivitet, med signalen 7S4VFK där Lily och Ernfrid var alerta operatörer. Det behöver ju naturligtvis inte vara militärbilar för att umgås, utan mobilriggar i egna bilen är fullt tillräckligt för att kunna träffas under naturnära förhållanden där det spartanska står för tjusningen.

Jag kan inte låta bli att nämna vad jag såg på Flatruet under sommarens semesterresa. Vi slog läger på högsta punkten och redan samma kväll iakttog jag en livlig trafik med jeepar och andra fordon som alla var ökenfärgade militärbilar och som jag tror var från Nederländerna av plåtarna att döma. När vi nästa dag fortsatte vår färd så fick vi se att de slagit läger en bit längre bort och det var säkert ett 30-tal bilar av olikl slag, prydligt uppställda på en höjd. En väldig mast hade rests i vilken det satt antenner av olika utförande och nästan alla bilarna hade antenner av någon sort. Kanske var det radioamatörer som var ute på någon sorts expedition, i varje fall såg det trevligt ut och man önskade nästan att man varit med i gänget.

I höstas var jag ut på en liten expedition till Solbergshöjden i utkanten av Fredriksberg, mest för att provrigga högantennen under fältmässiga förhållanden. Övernattning i bilen ingick i testet och därmed få prova värme och matlagningsanordningarna, vilket utföll till största belåtenhet och nu funderar jag över vart nästa utflykt skall ställas när vårsolens strålar börjar förföra människans naturliga lockelse till naturen.


Radiokörning vid Flygfesten i Dala-Järna 1996. Specialsignalen 7S4VFK användes

Bästa 73 de SM4SCT Lennart


Tillbaka