SK4WV
Västerdalarnas Amatörradioklubb VARK

Hur jag blev radiot
av SM4CQQ


Ur klubbtidningen VARK 93

Det är hösten 1949, jag hade hört någonstans om att lyssna på kortvåg. Jag började skruva på vår gamla Centrum. Den där modellen med rund skala. Rev man ur innanmätet kunde den användas som hundkoja.

Vad skulle jag lyssna efter? Jag hade inte en aning, men jag stannade till när det blev musik, vilken station hade jag ingen aning om, språken förstod jag inte utländska var svårt att förstå när värmländska var det språk ("läte") som utöver malungsmål var förståeligt.

Någon sa att man skulle ha en riktig antenn då skulle det gå bättre. Utanför mitt fönster gick trådarna för allmänna lelefonen (Malungs slasktratt) varför inte haka på där då hade jag hela Malung som antenn. Det blev inte så lyckat, jag fick in morsan när hon ringde.

Jag drog upp en annan tråd mellan några träd och det blev bättre. Av någon anledning hade jag hamnat på 40 m bandet och fick höra någon som pratade limamål. Det var SM4KP Victor i Vika och SM4AZ Per i Limedsforsen. Det var min första kontakt med amatörradio. Mitt första lyssnarkort blev från Victor 4KP.

På den tiden köpte man mjölk oftast hos någon bonde. Så gjorde vi också. Varje kväll fick jag cykla till Storbyn och hämta mjölken hos föräldrarna hos en idag icke okänd amatör SM4TOQ.

Efter vägen till Ivan så bodde en gosse som hette Rolf Eriksson som jag visste att lyssnade på radio. En gång dristade jag mig att knacka på och fråga efter Rolf. Jag berättade att jag var intresserad av radio och ville veta mera. Detta blev en bekantskap som höll i sig. Det var många minnesvärda kvällar vid radion hos Rolf. Det är två saker jag minns särskilt, Radio Guldkusten, numera Radio Ghana, som hördes med afrikansk musik. En kall vinterkväll vi lyssnade på Radio Egypten, den känslan med den musiken från Afrika med het sand och varma vindar kontra en kall vinterkväll i Malung. Än idag kan jag få den känslan när jag hör tarmgnidarmusik.

Ibland dök en annan yngling upp hos Rolf som idag är verksam med allehanda hyss, SM4TIY. En annan lyssnare var Tage Matsson från Backbyn. Han hade en Dux 4 rörs mottagare som han hörde många fina stationer på. En annan yngling brukade dyka upp, Lennan Helje, numera med callet SM4TOW. Tage har, vad jag vet, lagt av med radio men vi övriga som har nämnts har fortsatt och har egna signaler. Rolf hann också att skaffa egen signal, SM4KMZ, men tyvärr hann han inte vara med så länge.

Det var det här med mjölken. En gång var jag där för snart så jag fick vänta. Jag satt på soffan i köket när Ivan kom hem, han var ju stor, hade gjort lumpen. Han sa titta vad jag har fått idag. Han visade ett QSL-kort från Radio Brazzaville i Congo. Oj, vilket fint frimärke det satt på, ett märke med en negress. Följ med upp sa Ivan så får du se vad jag har fått mera. Jag fick se många intressanta kort och brev med det ena frimärket finare än det andra. Jag hade börjat med frimärken också så detta var saker som gick direkt till hjärtat.

Ivan slog på radion och började ratta fram och tillbaka. Han stannade på en CW-station och började skriva ner vad som sändes.

Där tändes en gnista som aldrig har slocknat. Telegrafi skulle jag lära mig, det var någonting häftigt att kunna.

Rolf hade ett problem, sin gamla mormor som ville han skulle lägga sig. Nu var hans mormor väldigt döv så Rolf räknade ut att om han skruvade ur skallamporna så syntes det inte att han var uppe. En natt hoppade skallinan av, Rolf lyckades pilla på den i mörkret. Jag undrar om någon annan har klarat det konststycket.

Jag blev mer och mer intresserad av amatörradio. Gick med i SSA och fick lyssnarnummer SM4-2124, tryckte egna kort, skickade, satt framför radion och drömde att jag var motstationen.

Det blev dags for mönstring i gamla Tingshuset i Malung. Jag använde ordet radio så fort jag fick möjlighet, berättade att jag var med i SSA. Jag blev inkallad till en major som ställde några frågor. Jag ser, sa han, att ditt huvudintresse är radio, det blir signaltrupperna - pang - fick en stämpel i boken.

Vet ni någon som var lycklig efter den mönstringen?

Signaltrupperna - fint S1 Solna, då blir det inte så långt hem. Jag fick min inkallelse där det stod - avstigningsstation Boden central. Det blev en chock förstås.

Vi var två från Malung "an Gubbola Bengt" och jag. Bengt hade aldrig varit längre än till Hålia, rälsbuss var en nyhet. Jag hade svårt låta bli att luras så när vi kom till Aspeboda skrek jag till Bengt - Resande till Boden byt tåg. Bengt sprang ut på plattformen med väskan. Han blev lite sur förstås men det gick över innan vi hade muckat. Bengt hamnade som kabeltattare.

Vid framkomsten, sedan kläder och sängkläder tilldelats blev vi kallade till en lektionssal för prov. Vi skulle skriva ner några tecken, vilka minns jag inte. Provet avlöpte väl så jag hamnade på radio signal.

Nu började allvaret. Vi körde cw flera timmar varje dag och jag stortrivdes. Efler diverse prov blev vi uppdelade i radio special och radio signal. Jag hamnade på special d v s vi fick hålla på med 800 wattarna som var monterade i bussar.

Jag hade tur, SM2ZD var chef för någon avd på signalsidan och han var ordförande i SSA. Jag berättade för honom om mitt intresse för amatörradio och att jag var med i SSA.

Det tog inte lång tid förrän jag blev inkallad till min plutonschef där amatörradio ventilerades. Mötet slutade med att jag fick ett tillstånd att köra SL2AD, lyckan var given, att jag sedan var den enda som hade tillstånd att vara i radiorummet gjorde saken inte bättre.

Kan ni gissa vem som tog med sig sängkläderna fredagskvällar och bäddade åt sig i radiorummet?

1956 i maj muckade jag. Kom tillbaka till Borlänge och SJ.

Det fanns i bakhuvudet att jag skulle skaffa mig en licens.

1960 fick jag tummen ur ....... och avlade en C-licens. På den tiden fick en C-amatör vistas på 40 m bandet, 7035-7050 (hela 15 kc) 5 watt och endast kristallstyrt. Jag körde i ett år (460 QSO) sedan lades allt i kartong. jag hade träffat Birgit, vi gifte oss och fick 2 barn med tiden.

Jag lade inte radion på hyllan helt, utan jag hade en trafikmottagare som jag DX-ade på. Bl a så höll jag till mycket på mellanvågen (jag har över 110 länder verifierade på mellanvågen). Licensen behöll jag hela tiden.

Inte förrän oktober 198I var det dags igen. SM4JWI Bosse frågade om jag inte skulle sätta igång igen. Han skulle sälja sin station, Heathkit SB-101 så jag köpte den och skickade efter en vertical från Elfa. Nu blev det full fart på körandet - farten håller i sig fortfarande. Till dags dato har jag kört 30.964 QSO:n.

Jag kan inte tänka mig någon trevligare hobby än amatörradio.

73 de SM4CQQ, Lennart


Tillbaka